Tågluffen som inte blev av

(In English, please see below)

Äventyret kunde börja!
En kompis i Frankrike och jag bestämde oss i maj för att tågluffa med hennes två döttrar till Bulgarien och Svarta havskusten. På vägen dit tänkte vi stanna till i Wien, Salzburg och kanske Kroatien eller Slovakien.

Med tiden kom vi dock att upptäckta att resan riskerade att bli avsevärt mycket dyrare och flera resor besvärligare än vad vi vågade föreställa oss. Vi valde mellan 22-dagarskortet med 10 resdagar som för en vuxen kostar 3755 kr och 22-dagarskortet med helt fria resdagar vilket kostar 4795 kr. Därutöver behöver man, precis som förr, betala 50 % av ordinarie pris för biljett till och från gränsen inom det egna landet.

Av informationen att döma på www.interrail.eu hade vi nog börjat vår planering i senaste laget eftersom endast ett visst antal tågluffare accepteras på vissa tåg i Frankrike och platsbiljetter därför behöver bokas i så god tid som möjligt.

Det billigare alternativet, regionaltågen, till vilka platsbiljetter inte behövs, var en möjlighet jag utforskade med lika delar upptäckarglädje som frustration. Å ena sidan kunde det ju vara trevligt att övernatta i en mindre stad jag aldrig annars tänkt besöka eller ens hört talas om. Å andra sidan kände jag mig orolig för att vi skulle tillbringa större delen av semestern på tågen, snarare än på de olika resmålen. Det fanns stunder jag fick känslan av att planera en flykt ut ur ett ockuperat Frankrike och att allt som betydde något var att nå gränsen så snart som möjligt…

Kanske var det när jag började titta på resvägen till Paris som det gick upp för mig att den numer konkurrensutsatta & avreglerade järnvägen skulle bjuda på helt andra förhållanden än den statsägda gjorde som 1982 hade fört mig med på första resan till Frankrike och senare på några tågluffresor under 80-90-tal. På den tiden tog sträckan Stockholm – Paris ca 25 timmar med ett byte i Köpenhamn.

2015 erbjuder en tågresa från Stockholm till Paris två alternativ:

  1. Med platsbiljetter för ca 450 kronor tar resan 21,5 till 25 timmar med 3-6 tågbyten.
  2. Att resa med tåg där platsbiljett inte behövs tar 29 till 42 timmar med 7-14 tågbyten.

Tveksamheten till vårt semesteräventyr ökade i takt med timmarna vi tillbringade på Internet i jakten på information och i min allt större frustration över hur mycket förhållandena för en tågluff hade förändrats sedan 90-talet lånade jag en dag på biblioteket Mikael Nybergs bok Det stora tågrånet. [1]

Det är en bok som berättar om hur en järnväg som konkurrensutsatts och avreglerats lett till eftersatt underhåll när företagen tävlar om att erbjuda det billigaste anbudet i jakten på nya eller förlängda kontrakt. Bokens näst sista kapitel, Den pantsatta välfärdens land, beskriver hur ekonomin i Sverige tudelas. En liten del av befolkningen har möjlighet att av bankerna låna stora belopp för att finansiera investeringar i t.ex. fastigheter och aktier medan den större delen av befolkningen får ta ansvaret för statsfinanserna genom att löneökningar och kostnaderna för offentlig verksamhet hålls nere.

Argumenten för konkurrensutsättning och avregleringar brukar vara att det blir bättre service och kvalitet till ett billigare pris för kunderna när företagen konkurrerar med varandra. När SVT nu under augusti har rapporterat om hur tågen riskerar att spåra ur p.g.a. ruttna slipers och räls som spricker på längden [2] har jag svårt att se dessa utlovade förbättringar. Det är istället som att läsa en fortsättning av Det stora tågrånet. Under planeringen av tågluffen som inte blev av tyckte jag mig också kunna se resultatet av avregleringar och konkurrensutsättning på de europeiska tågen, bl.a. i de dyrare platsbiljetterna.

Ett av skälen till att tågluffen inte blev av var att en missad anslutning p.g.a. tågförsening innebär köp av ännu en platsbiljett och att behöva köpa nya platsbiljetter till oss fyra för upp emot 1600 kr för en del av resvägen var inte särskilt lockande. I min tveksamhet över hur texten på hemsidan skulle tolkas skickade jag frågan till supporten hos interrail.eu som bekräftade: ”Om du missar ett tåg för vilket du betalat platsbiljett p.g.a. en försening, behöver du tyvärr köpa en ny platsbiljett till ett senare tåg. Vanligtvis är inte platsbiljetterna ersättningsbara eller utbytbara”. Var ett tåg på åttio- och nittital så försenat att följande anslutning missades brukade det vara möjligt att åtminstone få en ståplats på ett senare tåg med en redan inhandlad platsbiljett. Det var även möjligt att gå in på närmaste järnvägsstation för att ändra sin biljett till en annan dag om planerna ändrades.

Det går förvisso att söka ersättning hos Eurrailgroup OM man råkat ut för minst tre förseningar à 60 minuter och under förutsättning att interrailkortet har ett dagsvärde på minst 32,5 €, att minst 3 av förseningarna skett i EU-länder och att högst 6 månader har gått sedan kortet upphörde att gälla. Om inte dessa förutsättningar uppfylls ombeds man att inte skicka in sin ersättningsansökan [3].

Något annat som kan stå en tågluffare dyrt är att råka skriva fel i den s.k. biljettfickan i vilken man antecknar resdagarna. På ett interrailkort med begränsat antal resdagar går idag en hel resdag förlorad vid en felskrivning. Att försöka ändra datumet ses som ett bedrägeriförsök och man riskerar därmed att få betala böter samt en ordinarie fullprisbiljett [4].

I mina fotoalbum har jag klistrat in mina tågluffarkort från 80- och 90-tal. Datum, avreseort och destination fyllde jag en gång in i avsedd tabell. I den sista kolumnen till höger finns konduktörens datumstämpel som bekräftar respektive resdag. Undanröjer inte en sådan stämpel risken för att samma resdag används två gånger?

Kanske bekymrade vi oss i onödan över alla eventuella svårigheter på tågluffen som inte blev av. Oron från i somras över eventuella tågluffstrapatser kan dock inte mäta sig med den oron jag känner efter läsningen av Det stora tågrånet. Om jag minns rätt, har det sagts att vi alla behöver vara med och spara för att ha råd med fortsatt välfärd. Är det nu istället så att vårt gemensamma sparande hjälper till att finansiera fortsatta spekulationer på bostads- och aktiemarknaden medan välfärden säljs ut?

[1] Bokens baksidetext finns på Mikael Nybergs hemsida: http://mikaelnyberg.nu/bocker/det-stora-tagranet/

[2] http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-skandal-pa-jarnvagen
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/orebro/tag-kor-pa-utdomd-rals-1

[3] http://www.eurailgroup.org/compensation.aspx

[4] http://www.interrail.eu/terms-and-conditions/conditions-use (punkt 4.)

Istället för tågluff blev det en biltur runt Bodensjön med övernattningar i Tyskland, Schweiz och Österrike.
Istället för tågluff blev det en biltur runt Bodensjön med övernattningar i Tyskland, Schweiz och Österrike. (Bilden är från Lech i Österrike)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.