The beggar

(På svenska)

He sits outside the store where I buy my groceries.

– Hey hey, he says. How are you?

Meeting him awakes a lot of different feelings within me. First, I feel sad and discouraged about the fact that a fellow being has to sit outside, day after day, in the cold to beg for money in order to provide for himself and his family. Then comes the feeling of guilt because I have everything I need while he is sitting there… Together with the feeling of guilt, there is an awakening frustration, making me uncomfortable when encountering this man. I have a need for freedom of choice and leaving a coin in his cup is not the way I wish to contribute.

Instead, I have sometimes bought him a grilled chicken in the store or paid for a kebab and a Coca cola in the pizzeria while changing a few words with him. Maybe that is why matters are brought to a head. One thing is to buy a sandwich and a cup of tea to one of the beggars in the city that I will probably not see again. It is completely different to start buying food to the same person.

Meaningfulness is important to me as well as contributing to a better world. I do ask myself however, how meaningful my gift to the beggar really is as it is not based on a relation of reciprocity and equal conditions. The fact that I give from my abundance the times I choose to do so creates a relation based on my advantageous position and him being at a disadvantage. Besides, I see my gift as a drop in the ocean. How much would he need to change the situation for himself and his family? And there are so many more in the same state as this man sitting by the store. How can I help so that what I do actually do help?

This February (2016), the final report, Framtid sökes (Wanted: a future), was presented by the national coordinator for vulnerable EU citizens. This report has given me a lot of clarity and hope. The remit of the national coordinator for vulnerable EU citizens has among other been to “support work being conducted by government agencies, municipalities, county councils and organizations that come into contact with vulnerable EEA citizens staying temporarily in Sweden, i.e. no longer than 3 months, and who do not have the right of residence.” [1]

In the English summary of the report one may read that ”Giving money to a person who begs is likely to cement the role of the beggar and not lead to any long-term change for the group. Children’s education is likely to suffer and the role of the beggar is likely to be passed down to the next generation.” [2]

The report encourages instead Swedes to support the several Swedish NGO’s that are active in the beggars’ home countries, Romania and Bulgaria. The strategic and methodical work of these organisations does lead to improvements of peoples’ living conditions. Organisations mentioned in the report, having increased their support during the last year are: The Red Cross, Heart to Heart, Star of Hope, Läkarmissionen, ERIKS Development Partner and SOS Barnbyar.

The organisation Heart to Heart has a development project aimed to help 4000 peasants out of poverty. The project includes, among others, education, health care, and courses for creating your own business.  Together with a local foundation, Heart to Heart has started a social company where 25 people are working, manufacturing traditional baskets. Paying tax on their salary, the employees are now as well included in the country’s system of social insurance. Heart to Heart has also supported a commune’s peasants to start an association in which they cooperate about e.g. purchases. Thanks to the positive development in this commune, many migrants are now returning home. Here you may find more information about the project:
http://english.hearttoheart.se/the-team-roma-project-2/

What I want to do now:

Since the late 80’s, I support the international work of Church of Sweden. After reflecting on how I can contribute to a better situation for the vulnerable EU citizens that come here, I have contacted the administrative centre at the church and asked for my monthly contribution to go to project P220 in Romania. This is also a project including education for children and young people as well as employments for adults[3].

Last summer I created a photography portfolio. Having no business of my own, I have decided that payments for prospective sales of my photos should go to some of the organisations with which I sympathize. My idea is also that, if the buyer agrees on it, a note will be added on a photo blog about what picture has been sold, to whom, for how much and which one of the organisations that will benefit from the sale. The portfolio is here:
http://www.karin-blomqvist.fotosidan.se/index.htm

 

More to read for those interested:

The complete report from the national coordinator for vulnerable EU citizens:
http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2016/02/sou-20166/
(The Swedish report includes a 5 pages English summary)
Ladda ner = Download

Press release about the presentation of the report:
http://www.government.se/press-releases/2016/02/national-coordinator-proposes-giving-coordination-responsibility-for-vulnerable-eu-citizens-to-county-administrative-boards/

Church of Sweden – International work:
https://www.svenskakyrkan.se/international

DSC_0221

[1]http://www.government.se/articles/2015/02/coordination-concerning-socially-vulnerable-eea-citizens-staying-in-sweden/

[2] Framtid sökes. Slutredovisning av nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare (SOU 2016:6) p. 16.

[3] http://blogg.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/2015/11/03/rumanien-projekt-for-romer-gor-framsteg/  https://www.svenskakyrkan.se/p220  (both links are only in Swedish)

Annonser

Tiggaren

Han sitter utanför ICA-affären där jag brukar handla.

– Hej hej, säger han. Hur mår du?

Att möta honom väcker en rad motstridiga känslor inom mig. Jag känner sorg och uppgivenhet inför faktumet att en medmänniska alls ska behöva sitta ute i kylan dag efter dag för att tigga pengar till sig och sin familj. Därmed dyker skuldkänslan upp för att jag själv har det så bra medan han sitter där. Tillsammans med skuldkänslan vaknar en frustration inom mig som gör att jag känner mig obekväm i mötet med mannen. Jag har behov av valfrihet och att lägga en slant i hans mugg är inte det sätt jag själv vill bidra på.

Ibland har jag istället köpt en grillad kyckling inne på ICA eller betalat för en Kebab och en Coca cola på pizzerian och vi har samtidigt bytt några ord. Det är kanske just därför allt ställs på sin spets. Det är en sak att köpa en smörgås och en kopp te till en av tiggarna i city som jag inte träffar mer, en helt annan sak att börja köpa något att äta till en och samma person.

Det är viktigt för mig med meningsfullhet och att kunna bidra till en bättre värld. Jag frågar mig dock efter varje gång hur meningsfull min gåva till tiggaren jag möter egentligen är. Min gåva är ju inte grundad i en relation av ömsesidighet och lika villkor.  Själva faktumet att jag ger av mitt överflöd de gånger jag väljer att göra det skapar en relation byggd på mitt överläge och tiggarens underläge. Dessutom upplever jag min gåva som en droppe i havet. Hur mycket skulle han behöva för att förändra sin och sin familjs livssituation? Och det finns ju så många fler i samma situation som mannen vid ICA. Hur kan jag hjälpa så att det jag gör faktiskt hjälper?

Nu i februari (2016) kom betänkandet Framtid sökes. Slutredovisning av nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare (SOU 2016:6). Den har bidragit med en hel del klarhet och hopp till mig. Samordnarens uppdrag har varit att ” främja erfarenhetsutbyte och samverkan mellan berörda aktörer i Sverige, främja kontakter mellan aktörer i Sverige och aktörer i de utsatta EUmedborgarnas hemländer, samt sprida kunskap om EU-medborgarnas rättigheter när de vistas i Sverige utan uppehållsrätt”[1]

I betänkandet kan man bl.a. läsa att lämna pengar i muggen riskerar att cementera tiggarrollen som går i arv till barnen. Samordnarens rapport visar istället på hur flera svenska idéburna organisationer som är aktiva i tiggarnas hemländer arbetar långsiktigt utifrån en ”genomtänkt strategi och en beprövad metod”[2] och därför kan bidra till en förbättrad livssituation för de utsatta i Bulgarien och Rumänien. Bland organisationerna som utökat sitt stöd det senaste året nämns Röda Korset, Hjärta till Hjärta, Hoppets stjärna, Läkarmissionen, Erikshjälpen och SOS Barnbyar.

Hjärta till hjärta har t.ex ett biståndsprojekt med målet att hjälpa 4000 bybor ut ur fattigdom. Projektet innebär bl.a. att barn och ungdomar kan gå i skolan och att 25 vuxna hittills fått arbete med att tillverka korgar. Eftersom de betalar skatt på sin lön får de nu även ta del av landets sociala förmåner. I en kommun har de lokala grönsaksproducenterna fått stöd att starta en förening där de bl.a. samarbetat kring inköp. Tack vare den positiva utvecklingen i kommunen har många migranter nu börjat återvända hem. Här finns mer information om projektet:
http://hjartatillhjarta.se/rumanien/

 

Det vill jag göra nu:

Sedan i slutet av 80-talet stöder jag Svenska Kyrkans internationella arbete. Efter att ha funderat över hur jag själv kan bidra till att förbättra situationen för de utsatta EU-medborgare som kommer hit, har jag som månadsgivare nu kontaktat Svenska Kyrkans Givarservice och bett att de pengar jag bidrar med ska gå till just projektet P220 i Rumänien med temat Hållbar försörjning[3]. Även i det projektet får barn och ungdomar utbildning och vuxna arbete[4].

I somras skaffade jag en Portfolio för fotografier hos Fotosidan.se Eftersom jag inte har något eget företag har jag nu bestämt att betalning vid eventuell försäljning av mina bilder ska gå till några av de organisationer jag sympatiserar med. Min tanke är också att, om köparen samtycker till detta, kunna meddela via en fotoblogg vilken bild som sålts, till vem, för hur mycket och till vilken organisation pengarna har gått. Portfolion finns här: http://www.karin-blomqvist.fotosidan.se/index.htm

 

Mer läsning för den intresserade:

Hela rapporten från regeringens nationella samordnare för utsatta EU-medborgare:
http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2016/02/sou-20166/

Debattartikel i DN inför samordnarens konferens i september (2015):
http://www.dn.se/debatt/skank-till-organisationer-pa-plats-i-hemlanderna/

En FAQ med svar på många av de frågor jag själv undrat över angående utsatta EU-medborgare:
http://hjartatillhjarta.se/fragor-och-svar-om-utsatta-eu-medborgare/

Fotnoter:

[1] http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2016/02/sou-20166/

[2] Framtid sökes. Slutredovisning av nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare (SOU 2016:6) s. 88.

[3] https://www.svenskakyrkan.se/p220

[4] http://blogg.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/2015/11/03/rumanien-projekt-for-romer-gor-framsteg/