Centralens Café

Liksom bara måste
   skriva
Minnen av resor,
   avfärder... ankomster

Visselpipan
   som föregår avgången,
Tåget som sätts igång
   med ett ryck

På väg
   mot okänt eller känt

Framtiden är
   alltid oviss
Livet självt
   är en resa

Café au lait och en muffins
Gemenskap för en stund
   med ett resande folk.

Annonser

Bokstavsfotografier

Sommaren 2006 förde jag över en ansenlig mängd dikter från diverse anteckningsböcker till datorn, sorterade de jag gillade bäst i olika teman och skickade in min samling till tre förlag.

Att diktsamlingen inte gavs ut tog jag med ro. Det som var viktigt för mig var att jag faktiskt hade försökt. Nu tar jag saken i egna händer och kommer att publicera en dikt i veckan här på bloggen.

Vissa av dikterna hade idag blivit annorlunda, en och annan hade jag kanske inte ens skrivit. Så småningom hoppas jag hinna leta upp datum för när varje dikt skrevs. Den här första är skriven 2006 som en presentation av samlingen:

Bokstavsfotografier (Inledning)

Dikter…
… för att förmedla en känsla
eller för att själv göra sig av med en.
 
Vilken paradox egentligen,
att kunna släppa en känsla fri
   genom att fästa den på pappret.
En hälsning till framtiden,
   där jag läser mig tillbaka
   till det som var nu.

Jag omvandlar i ord
   det som berör mig,
möten med människor
   och de spår de lämnar inom mig
   av lycka och vänskap, oro och sorg.

Hemma, i lugnets trygga vrå
   eller mitt i folkvimlet,
kanske på en främmande plats
   någonstans,
   någon annan stans
mitt i världen,
   omvandlar jag till ord,
det mina sinnen
   just för stunden registrerar.
 
Färger, dofter, smaker,
   ljud och förnimmelser,
blir till ett
   Bokstavsfotografi
som bär upplevelsen med sig,
uppenbarar nuet
för att ge liv
   åt framtidens minnen.

Lycklig resa med SL

På väg från jobbet,
småspringer
   för att hinna med tunnelbanan.

Men redan på rulltrappans
   översta trappsteg hör jag
   tåget bromsa in.
Mina odds är små
   men jag springer ändå
bara för att få se
   hur dörrarna stängs och tåget sätts i rörelse.

Ändå springer jag vidare...
   söker förarens blick.

Tiden gör ett uppehåll
och jag känner mig sällsamt levande
   när han bromsar
   hela det långa tåget,

bara för att släppa på mig...

~*~

"Byrålådsdikt" från någon gång på 90-talet om en kväll jag hann med tåget 
från Fridhemsplan. På den tiden bodde jag på Ingarö och hann antagligen 
med en buss tack vare den vänliga tunnelbaneföraren. 
Dikten finns publicerad i boken 101 ord till vårt Stockholm

Mer info på:
http://101ord.se/