Tiggaren

Han sitter utanför ICA-affären där jag brukar handla.

– Hej hej, säger han. Hur mår du?

Att möta honom väcker en rad motstridiga känslor inom mig. Jag känner sorg och uppgivenhet inför faktumet att en medmänniska alls ska behöva sitta ute i kylan dag efter dag för att tigga pengar till sig och sin familj. Därmed dyker skuldkänslan upp för att jag själv har det så bra medan han sitter där. Tillsammans med skuldkänslan vaknar en frustration inom mig som gör att jag känner mig obekväm i mötet med mannen. Jag har behov av valfrihet och att lägga en slant i hans mugg är inte det sätt jag själv vill bidra på.

Ibland har jag istället köpt en grillad kyckling inne på ICA eller betalat för en Kebab och en Coca cola på pizzerian och vi har samtidigt bytt några ord. Det är kanske just därför allt ställs på sin spets. Det är en sak att köpa en smörgås och en kopp te till en av tiggarna i city som jag inte träffar mer, en helt annan sak att börja köpa något att äta till en och samma person.

Det är viktigt för mig med meningsfullhet och att kunna bidra till en bättre värld. Jag frågar mig dock efter varje gång hur meningsfull min gåva till tiggaren jag möter egentligen är. Min gåva är ju inte grundad i en relation av ömsesidighet och lika villkor.  Själva faktumet att jag ger av mitt överflöd de gånger jag väljer att göra det skapar en relation byggd på mitt överläge och tiggarens underläge. Dessutom upplever jag min gåva som en droppe i havet. Hur mycket skulle han behöva för att förändra sin och sin familjs livssituation? Och det finns ju så många fler i samma situation som mannen vid ICA. Hur kan jag hjälpa så att det jag gör faktiskt hjälper?

Nu i februari (2016) kom betänkandet Framtid sökes. Slutredovisning av nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare (SOU 2016:6). Den har bidragit med en hel del klarhet och hopp till mig. Samordnarens uppdrag har varit att ” främja erfarenhetsutbyte och samverkan mellan berörda aktörer i Sverige, främja kontakter mellan aktörer i Sverige och aktörer i de utsatta EUmedborgarnas hemländer, samt sprida kunskap om EU-medborgarnas rättigheter när de vistas i Sverige utan uppehållsrätt”[1]

I betänkandet kan man bl.a. läsa att lämna pengar i muggen riskerar att cementera tiggarrollen som går i arv till barnen. Samordnarens rapport visar istället på hur flera svenska idéburna organisationer som är aktiva i tiggarnas hemländer arbetar långsiktigt utifrån en ”genomtänkt strategi och en beprövad metod”[2] och därför kan bidra till en förbättrad livssituation för de utsatta i Bulgarien och Rumänien. Bland organisationerna som utökat sitt stöd det senaste året nämns Röda Korset, Hjärta till Hjärta, Hoppets stjärna, Läkarmissionen, Erikshjälpen och SOS Barnbyar.

Hjärta till hjärta har t.ex ett biståndsprojekt med målet att hjälpa 4000 bybor ut ur fattigdom. Projektet innebär bl.a. att barn och ungdomar kan gå i skolan och att 25 vuxna hittills fått arbete med att tillverka korgar. Eftersom de betalar skatt på sin lön får de nu även ta del av landets sociala förmåner. I en kommun har de lokala grönsaksproducenterna fått stöd att starta en förening där de bl.a. samarbetat kring inköp. Tack vare den positiva utvecklingen i kommunen har många migranter nu börjat återvända hem. Här finns mer information om projektet:
http://hjartatillhjarta.se/rumanien/

 

Det vill jag göra nu:

Sedan i slutet av 80-talet stöder jag Svenska Kyrkans internationella arbete. Efter att ha funderat över hur jag själv kan bidra till att förbättra situationen för de utsatta EU-medborgare som kommer hit, har jag som månadsgivare nu kontaktat Svenska Kyrkans Givarservice och bett att de pengar jag bidrar med ska gå till just projektet P220 i Rumänien med temat Hållbar försörjning[3]. Även i det projektet får barn och ungdomar utbildning och vuxna arbete[4].

I somras skaffade jag en Portfolio för fotografier hos Fotosidan.se Eftersom jag inte har något eget företag har jag nu bestämt att betalning vid eventuell försäljning av mina bilder ska gå till några av de organisationer jag sympatiserar med. Min tanke är också att, om köparen samtycker till detta, kunna meddela via en fotoblogg vilken bild som sålts, till vem, för hur mycket och till vilken organisation pengarna har gått. Portfolion finns här: http://www.karin-blomqvist.fotosidan.se/index.htm

 

Mer läsning för den intresserade:

Hela rapporten från regeringens nationella samordnare för utsatta EU-medborgare:
http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2016/02/sou-20166/

Debattartikel i DN inför samordnarens konferens i september (2015):
http://www.dn.se/debatt/skank-till-organisationer-pa-plats-i-hemlanderna/

En FAQ med svar på många av de frågor jag själv undrat över angående utsatta EU-medborgare:
http://hjartatillhjarta.se/fragor-och-svar-om-utsatta-eu-medborgare/

Fotnoter:

[1] http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2016/02/sou-20166/

[2] Framtid sökes. Slutredovisning av nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare (SOU 2016:6) s. 88.

[3] https://www.svenskakyrkan.se/p220

[4] http://blogg.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/2015/11/03/rumanien-projekt-for-romer-gor-framsteg/

Annonser

En reaktion på ”Tiggaren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s